Avslutningen av boken

Hej!

Jag har nu läst ut boken "Martin Bircks Ungdom" av författaren Hjalmar Söderberg. Jag tycker att boken har varit ganska intressant även om det inte är en av mina favoritböcker. Vi har fått följa Martin Birck genom hans första tjugotal år i livet, från ett litet sorglöst, intet ont anande barn till en vuxen man, låt vara ung, och det som jag tyckte var intressant med den resan är att jag kan känna igen mig i den när jag läser den, på många sätt är Martins uppväxt lik den uppväxten som de flesta barn får idag.

Avslutet tycker jag är bra, för jag tyckte om att efter alla år som Martin bara gått runt och gjort det han kände för, så fick han en flicka som gjorde honom glad, det känns lite som att författaren vill säga, "ta det lugnt, din tur kommer" som att alla får sin chans, hur mörkt det än må se ut.

Det här var mitt sista inlägg i bloggen om Martin Bircks Ungdom, tack för att ni läste den och:

Tack för mig!

Klassiker?... Eller inte?

Hej!

I detta inlägg så ska jag ta upp varför denna bok är en klassiker som har förändrat eller påverkat oss som läser den.

En klassiker är ju, som många kanske vet, en bok som är omtyckt av många eftersom den kanske handlar om vissa känslor eller liknande som aldrig slutar vara intressant, det mest klassiska av dessa ämnen är antagligen kärlek, men det finns väldigt många ämnen som man kanske inte tänker på som också fortfarande är mycket intressanta.
Det skulle till exempel kunna vara "den nya tidens tankar" som författaren skriver på baksidan, med "den nya tidens tankar" så menar han att folk börjar tänka som de inte gjorde förr, till exempel i Martin Bircks Ungdom som är skriven och utspelar sig nära sekelskiftet (1899-1900) då den nya tidens tankar var att vara mer självständig, att inte lita så blint på till exempel kyrkan och de rika som innan.
Och de fattiga ville nu ha mer pengar, vilket de fick när fabriker började öppnas, men det de nöjde sig med då skulle vi nu ha blivit helt förstummade över hur man ens kunde överleva på.

Men anledningen till att "den nya tidens tankar" är ett klassiskt ämne är inte för att det var populärt då utan för att det även är mycket populärt nu, "den nya tidens tankar" har alltid funnits, på 70-talet var det "hitta din väg i livet" med hippierörelsen. Nu är det nog snarare all ny teknik som präglar den nya tiden, med allt mer teknologiska hjälpmedel så kan man nog säga att vi har börjat tänka annorlunda och se annorlunda på livet.

Ändå så kanske det viktigaste med en klassiker är att man måste kunna känna igen sig i den, och det tycker jag verkligen att man gör i Martin Bircks Ungdom för att man får läsa om en helt vanlig kille för 110 år sedan på samma ställe som man själv bor i och man blir förundrad både över hur mycket som har förändrats och hur mycket som trots allt fortfarande är sig likt.
Det tror jag är definitionen på en klassiker.

Tack för mig!  

  

Älska din nästa...

Hej igen!

Nu har jag läst till sidan 80, och är därmed ungefär halvvägs igenom min bok, "Martin Bircks ungdom".
Nu har det verkligen börjat märkas att Martin börjar bli äldre, han har börjat skolan för ett bra tag sedan och verkar nu endast vara några år yngre än jag själv.

Jag tycker att det är en intressant sak med boken, att, även om författaren aldrig säger exakt hur gammal Martin är så vet man ungefär hur gammal han verkar vara genom att han berättar om vad Martin gillar att göra och hur han beter sig mot andra personer, till exempel så var han en snäll och lydig liten pojke när boken började, men nu är han en pojke som har utvecklats i takt med alla andra, och nu gillar han att vara med vänner hellre än familjen.
Detta är intressant att läsa för mig eftersom jag känner igen mig i många av tillfällena, det är verkligen slående likheter mellan dåtidens och dagens ungdomar, och om man struntar i att tänka: Åh, vad jobbigt det är att läsa, eller: Vad gammalmodigt, så är det egentligen inte så stora skillnader mellan nu och då.
Det är dock inte bara ungdomarna som är lika, utan även de vuxna, jag talar nu mest om Martins föräldrar, de oroar sig för samma saker, blir glada för samma saker och peppar deras barn på samma sätt som dagens föräldrar.

När jag läste stycket där författaren skriver om Martins relation till lärarna så kände jag också igen mig, han skriver att Martin, som nykomling, får lära sig hur alla lärare är, om någon till exempel är lite snällare, så kan man utnyttja det.

Trots att jag nu har skrivit om massor av saker som jag tycker har varit roligt eller intressant med den här boken så finns det en sak kvar att säga: När jag kom till några sidor runt sidan 60 så stannade jag där ett tag och läste om det, de handlade om när Martin och hans storasyster sprang runt och lekte på sin gård en fin sommardag, jag blev glad när jag läste det eftersom jag alltid har älskat sommaren, och jag kom att tänka på när jag var mindre och var ute på mitt landställe, och sprang runt och lekte med min lillebror, och författaren skriver också om hur Martins syster gör så att han blir rädd för huggormar och senare så kommer hon på en lek där de ska leta efter smultronblommor, och den som hittar en får det smultronet som sedan kommer upp, när de sedan kommer till en äng full med smultronblommor så "paxar" hon alla, men när hon senare ser att Martin blir ledsen så säger hon att de kan dela på smultronen.
Detta hände mig och min bror många gånger, om än inte med just smultron, och är exempel på något som enligt mig alltid kommer att vara ett aktuellt ämne, syskonkärlek.
Man kan vara jätteelak mot sitt syskon och ens syskon kan vara likadan mot en själv, men innerst inne så tycker man alltid om ens syskon, vad som än händer så blir man på något magiskt sätt alltid sams igen.

Detta fick mig också att tro att, för att tycka om en bok, så måste man kunna relatera till den på något sätt, speciellt om det är på något positivt sätt, man kan sitta inne en mörk vinterdag och fundera på hur det skulle vara att ha det skönt utomhus en varm sommardag just då.
Det får mig verkligen att vilja fortsätta läsa boken som jag läser.
I det här fallet "Martin Bircks ungdom".

Det var allt för denna gång, men jag återkommer med tankar om boken i sin helhet och huruvida den är en klassiker eller inte.

Tack för mig!

Var det bättre förr?

Hej!

Nu har jag läst ungefär halva boken, och jag kommer att lägga in en logg inom kort, detta är ett litet extrainlägg med jämförelser mellan nu och då.

Frågan jag ställer har blivit som en riktig kliché för vissa (oftast äldre personer) till exempel när de är missnöjda med något som är "dåligt" med dagens samhälle.
Men var det verkligen bättre förr? Eller är det bättre nu?
Jag ska använda boken (Martin Bircks ungdom) för att försöka ta reda på skillnader mellan dagens och dåtidens samhälle.

Den utspelar ju sig i sekelskiftet, och det fanns så klart skillnader på hur samhället var då.
Dessa skillnader visar sig dock inte speciellt mycket i boken eftersom författaren inte skriver om självklara saker som sjukförsäkring eller annat, därför att han skriver om Martins ungdom där han självklart inte bryr sig om sådana saker.
Något som jag snabbt lade märke till var hur lika ungdomarna var, de hade samma intressen och de utvecklades och började tycka om andra saker också.

När Martin började skolan så var han en liten oskyldig pojke, väluppfostrad av sina föräldrar, men detta förändrades fort efter han började skolan, ju mer tid man spenderar i skolan, ju mindre tid spenderar man hemma och kompisarna blir viktigare, hur lite föräldrarna än vill det.
Något som man kan känna igen sig i nu.

Om bokens första femtedel.

Hej igen!

Nu har det gått en vecka sen senast, och 40 sidor i Martin Bircks ungdom och jag måste säga att det är precis som det beskrivs på baksidan, händelselöst, författaren beskriver Martins barndom målande, och man verkligen förstår att det inte händer så mycket.

Martin har dock inte hunnit bli så gammal så att han förstår det själv än.

Men han har faktiskt börjat undra en del saker, till exempel så bor det en alkoholist i huset mittemot och på sidan 9 så går han ut sjunger en fyllesång, Martin är nyfiken på alkoholisten och frågar sin mamma om honom, men hans mamma vill inte berätta varför han beter sig så.

Detta tror jag är en anledning till att den här boken anses som en klassiker, därför att i flera fall kan man känna igen sig eller att det är ett aktuellt ämne, och även om man kanske inte tänker på det så mycket så är det ju så.

Jag menar att man inte vill ha något med brott, dödsfall etc. att göra, man vill leva i sin egen lilla "bubbla" där man känner sig trygg.

Till exempel häromdagen när jag läste tidningen och såg att det hade varit en olycka på E4:an tio minuter efter att jag själv åkte där, då tänkte jag först att det var skönt att jag själv inte var där tio minuter senare, men kom sen på att jag inte alls tänkte på de som faktiskt var där just då.

Något som jag tidigt lade märke till var hur otroligt "inspärrad" Martins och hans familjs liv var, de hade en liten krets av "vänner" som snarare var deras släktingar, som de umgicks med, lite som om hans föräldrar bara kunde umgås med de som hade det bra ekonomiskt, hur tråkiga de än var, eller som de själva uttryckte det, "Martin, patrasket på andra sidan gatan skall du inte umgås med."
Vid sekelskiftet, när boken skrevs, så var detta nog väldigt vanligt.
Man kan ju inte precis säga att det är så mycket så nu, men det tror jag beror på att det finns så få fattiga personer i Sverige nu jämfört med då.

Den första meningen av alla, "Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och drömde", tycker jag låter snudd på poetiskt, när jag först läste den så trodde jag bara att det var början på boken som började så, utan något efter, men det visade sig att det faktiskt var en dröm som han drömde, närmare bestämt en mardröm om en pojke från det så kallade "långa raden" som var ett område där fattiga personer bodde, han drömde att pojken låtsades vara hans mamma.
För mig verkar det nästan som om hans föräldrar har "lurat" i honom att alla fattiga människor är elaka och farliga och att han verkligen tror på det, så mycket att han till och med drömmer mardrömmar om en person som han knappt ens känner, lite som i Fredriks bok "1984", där "storebror" hjärntvättar folk att tro att "han" är en perfekt ledare och att alla som är emot honom är förrädare.

Det var allt för den här gången, jag återkommer om en vecka igen, då ska jag skriva mer om personerna och hur de är, det har nämligen inte kommit så många personer än och jag tänkte att det var lika bra att vänta tills fler har kommit upp och man har fått reda mer om dem.

Tack för mig!

Martin Bircks ungdom

Tjena!

Det här är det första inlägget av åtminstonde fem i min blogg, som alla kommer att handla om mina tankar om boken som jag har fått, Martin Bircks ungdom.

När jag tittar på boken så ser jag en ung man som står och har ett konstigt ansiktsuttryck, han ser nästan ut som om han är äcklad av något, när jag tittade på bilden först så förstod jag ingenting, men efter att ha läst på baksidan så verkade det som att boken var en skildring av bland annat det rikare folkets ganska tråkiga liv.
Och då kom jag att tänka på att han faktiskt ser ganska "tråkig" ut med sin enfärgade kostym och likadana byxor.
Det är som att han protesterar mot att man då skulle se ut på ett visst sätt, och det verkar ju också vara lite det som boken handlar om.

Det är snarare titeln på boken som får mig att vilja läsa den, eftersom den verkar handla om Martin Bircks uppväxt i Stockholm, precis som jag själv håller på att göra nu, den enda skillnaden är att han växte upp för 110 år sedan, och det tror jag kan vara intressant att läsa om, även om jag blir lite "avskräckt" att läsa boken när jag öppnar de första sidorna, mest på grund av språket, det är ju så olikt det jag är van vid.
Men som sagt så verkar fortfarande innehållet intressant och jag hoppas att jag kan förstå det tillräckligt bra för att iallafall kunna tycka att boken är hyfsat bra eftersom det är denna bok som jag från och med nu kommer att läsa och någorlunda regelbundet lägga upp inlägg på denna blogg.

Jag försöker att inte bli påverkad av vad andra som läst boken eller någon annan bok av samma författare tycker om den, men det är svårt att inte bli det.
Mina föräldrar har läst andra böcker av Hjalmar Söderberg och tycker väl att de är okej men ganska gammalmodigt, men de säger också att det är riktiga svenska klassiker som man borde läsa.

Vi får väl se...